
Själv tycker jag att det är
extremt ohäftigt att betala skatt. Jag tycker inte om det alls. Jag vet att
detta kan ses som egoistiskt och att det inte är PK att skriva så men faktum
kvarstår. Jag tycker inte om att betala skatt för det är pengar som jag betalar
och som någon annan fördelar ut till saker som jag inte har någon direkt
påverkan på. Vissa av sakerna vill jag inte ens att någon ska betala till, allra minst jag. Det hade varit mindre plågsamt om jag visste att de folkvalda
politikerna som fått i uppdrag hade gjort allt de kan för att använda mina
pengar på ett optimalt sätt och varit lika snåla med pengarna som jag själv är
med mina pengar.
Jag tror inte att det behövs
några särskilda exempel på hur skattepengar slösas bort i Sverige men jag
lägger med några ändå. SSU åker gärna taxi för 7.000 kr till ett viktigt möte
och går inte på mötet.
Den del som staten slösar på
mig är förhållandevis begränsad. Jag är ingen stor belastning för det allmänna.
Inte alls. Visst, jag uppbär barnbidrag för två barn. Barn som också går i skolan.
Det är en stor kostnad. Ungefär 83.000 kr per år kostade det att ha ett barn i skolan 2010. Det innebär att jag mina två barn kostar
164.000 kr per år. Dessutom tillkommer barnbidrag på 26.000 kr per år. Till det
kan läggas kostnader för gratis tandvård för dessa två små juveler. Det kostar
några tusenlappar. per år Sen kör jag på allmänna vägar men betalar också skatt på
både bil och bensin och dessa kostnader tar i stort ut varandra så det lämnar
jag utanför beräkningen. När det kommer till sjukvård så har jag
privat sjukvård och jag har inte påverkat den offentliga vården på många år. Alltså
inte ett besök alls på något sätt på minst 10 år.
Jag har med andra ord enkelt
uttryckt belastat samhället med ca 190.000 kr per år. Det är klart att jag ska
göra rätt för mig. Jag kan även tycka att jag som har det förhållandevis bra
ska bidra med en del till för det finns de som inte har det lika bra som mig.
Jag tycker även att det är skönt att ha ett rättssystem med poliser, åklagare,
fängelse mm. Även brandkår kan jag tänka mig att betala för. Det är ju rätt
skönt att veta att det finns en brandkår som kommer om jag behöver det. En del
till ambulans är även det rimligt. Så självklart tycker jag att jag ska bidra
med mer än exakt det belopp jag använder. Men hur mycket ner är rimligt
egentligen?
För att ge mig själv en
inblick i min egen skattesituation gick jag igenom mina inbetalningar under
2016. Jag driver eget företag i en bransch som inte är momsad vilket gör att
alla på fakturor jag får måste jag betala momsen till företaget men jag har
ingen möjlighet att dra av den samma. Normalt drar företag av momsen men för
det krävs det att man är i en bransch där man även drar in moms och då betalar
företagets kunder momsen. Det gäller inte bostäder utan där blir det
fastighetsbolaget som står som slutbetalare av momsen. Detta är också den
absolut största skatteinbetalningen jag medverkar till. Vidare betalar jag via
mitt företag fastighetsskatt och en rätt rejäl vinstskatt i bolagen också.
Sen tar jag såklart ut en lön
också och på den betalar mitt företag sociala avgifter och jag betalar
löneskatt. Sen köper jag en hel del saker för de skattade pengarna och på de
sakerna betalar jag moms och andra punktskatter. Total skatt som staten får in
direkt och indirekt via mig är:
Moms betalat av företag: 1.176.683 kr
Vinstskatt företag 447.713
kr
Fastighetsskatt företag 164.840
kr
Soc.avg,löneskatt,moms 420.000
kr
Total skatt 2.209.109 kr
För att undvika att vissa av
era säkringar går i ren aggression över att ni tycker att jag räknat fel vill
jag förekomma lite. Ja jag vet att vissa av dessa skatter skulle kommit in även
om inte jag fanns. Någon annan skulle kanske ha valt att köpa det hus jag köpt
och hyra ut det mm men vissa av dem skulle inte finnas då jag valt att bygga
dem men vi kan lämna detta därhän. Dessa skattepengar kommer staten till godo
via mitt eller mitt företagskonto och det gör att jag upplever att jag betalar
i en eller annan form. Lite skruvat ja men faktum kvarstår att ingen annan än
jag ser till så att dessa pengar kommer in till skatteverket i tid varje
månad/år och det är mitt huvud som rullar om de inte skulle komma in.
Jag vill inte verka bitter men
jag kan inte låta bli att känna att jag bidrar mer lite mer än jag belastar
samhället med. Man talade förr om de närande och de tärande i samhället. Jag
känner inte att jag hör till de tärande i alla fall och även om det känns skönt
att göra rätt för sig tycker jag inte att något av detta känns särskilt ”häftigt”…