Är preferensaktier en aktie eller ett lån?

En preferensaktie är en typ av aktie som nästan kan jämföras med en obligation och är ett sätt för företaget att låna pengar utan att det syns i balansräkningen.

Min uppfattning är att preferensaktier blivit vanligare och vanligare. Speciellt bland utdelningsinvesterare är de populära. Många är de utdelningsinvesterare som har preferensaktier i sin portfölja och många erkänt duktiga investerare och bloggare som tex Hernhag och Petrusko talar sig varma över preferensaktier och de ger även bra information om vad man skall se upp med. Mycket bra! Jag tror dock inte att det räcker för min uppfattning är att många investerare finner trygghet i att ”alla andra” också köper preferensaktier och då är det inte någon stor risk. Så fungerar ofta vi människor.

De flesta har nog koll på de grundläggande reglerna när det gäller preferensaktier (eftersom jag hatar töntig börsslang som, volla, spreadar mm så vägrar jag kalla dem preffar) men vad innebär preferensaktier för företagen egentligen?

Att ge ut en preferensaktie är ett sätt för ett företag att låna upp pengar utan att det syns som en skuld i balansräkningen och utan att ge ut nya aktier. Man ger ut en ny sorts aktie som inte spär ut de tidigare aktierna samtidigt som den inte syns i balansräkningen. Smart kan tyckas men är det verkligen så smart? Som investerare köper man en preferensaktie som är utgiven på ett visst belopp med fast utdelning och en fast inlösensumma för företaget. Men man ska inte glömma att även om det är ovanligt så kan företaget (de vanliga aktieägarna med andra ord) välja att köpa tillbaka preferensakten till den förutbestämda kursen). Det har skrivits en del om riskerna med preferensaktier, Claes Hemberg tillexempel. Man vet att man kommer få sin utdelning före de andra aktieägarna och endast om företaget går i konkurs riskerar man egentligen att drabbas. En stabil investering kan tyckas. Dessutom ges preferensaktier mestadels ut av fastighetsbolag och liknande bolag med stabila tillgångar så risken är liten. Men som alltid när det kommer till börsen så måste det finnas en förlorare för att det skall finnas en vinnare.  Vem är då förlorare på preferensaktierna?

Jo de andra aktieägarna. Först och främst innebär preferensaktier att bolaget blir högre belånat, vanligtvis till dyrare ränta än vad det skulle kostat att låna i bank. Det gör att bolaget dräneras på kapital som annars skulle kunnat delas ut till innehavare av de vanliga aktierna, sk stamaktier. Detta har säkert de flesta koll på och kanske är det inbyggt i kursen men jag tror faktiskt att det finns en hel del personer som inte har räknat med detta i sin analys. Givetvis inga av er som läser denna blogg men det finns ju tusentals småsparare där ute som handlar på börsen och ibland kan den här typen av information missas. Se bara på hur ”småspararna”missat i Svolder enligt vissa.   Om man inte har koll på A- och B-aktier lär man garanterat inte har räknat på preferensaktierna dränerar företag på pengar.

De preferensaktier jag kunnat hitta på Stockholmsbörsen är: Balder, Eniro, Sagax, SAS, Victoria park, Oscar properties (Extra intressant eftersom de löste in preferensaktierna för 240 kr när de handlades i 280 kr på börsen för några år sedan), Corem properties, Akelius, ANM, Amasten, Footway Group, Hancap, Qaurties Properties, Real Holding Sverige, Petroarg, K2A, Prime Living, Tobin Properties, Heimstaden, Sdiptech, Concent holding, Genova Properties, Aktiebolaget Högkullen, Pegroco Invest, Volati. 

Så mitt råd till er som funderar på att köpa preferensaktier, kontrollera noggrant vad som gäller för inlösen mm och för er som köper andra aktier, glöm inte att räkna med de ”lån” som finns dolda i bolagen på grund av preferensaktierna. Jag personligen kommer välja att göra mina investeringar i andra bolag än de på ovanstående lista.

Som intressant kuriosa kan jag nämna att bilden till detta inlägg hittade jag som nr 3 på listan om man googlar "preferensaktier".

Född fri, utbildad till ruinens brant

Jag har lånat skattebetalarnas klassiska uttryck ”Född fri och skattad till döds” och skrivit om det för att passa detta inlägg lite bättre.

Det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att Aktiepappa må vara något av en gammal räv när det kommer till börsen men en komplett amatör när det kommer till bloggar. Och som den nybörjare jag är på det området reagerar jag på hur många lycksökare det finns. Och nu tror ni på lycksökare i bemärkelsen att de försöker tjäna pengar på börsen men det menar inte jag! Det finns sådana med och de kännetecknas ofta av att de endast investerar i potentiella kursdubblare och de flesta av dem äger antagligen aktier i Fingerprint Cards.

Nej, de jag tänker på är de som skor sig på och försöker sko sig på oss andra investerare. Det handlar om att man skrivit en bok som man säljer stenhårt på egen sida och på andras. Det kan även handla om att man försöker sälja utbildningar i aktiekunskap och trading. Och det är inget fel i det såklart. Det finns så mycket kunskap där ute och det är aldrig tungt att bära kunskap som vi alla vet. Men ibland går det till överdrift.

Det finns en kille som bloggar och som skriver mycket för Privata affärer. Hernhag heter han och han har skrivit åtminstone en bok. Jag tror inte någon kan ha missat den, ett stort antal bloggare har recenserat den aktuella boken.  På bästa reklamplats på bloggen finns det såklart reklam för boken. Det är många som verkligen tycker bra om Hernhags bok och böcker men efter att ha sett så mycket reklam för den börjar aktiepappa grubbla tankar som ”om boken är så bra behöver den verkligen säljas in så hårt?” Även Privata affärer säljer in boken stenhårt. Hur som helst är det en bra bok (aktieflickvännen har läst den) och väl värd sina 195 kr plus porto som den kostar på Privata affärers hemsida.  Adlibris tar lite mer men de har väl fri frakt om jag minns rätt?  Inget jättekonstigt här således.

Det finns även andra som skrivit böcker som är väl värda att läsa. Ett par hundralappar är också en lagom summa för den som vill lära sig om något som är så viktigt och kan bli så inkomstbringande som aktier och börsen.

För ungefär samma pengar kan man lyssna på inspirerande föreläsare genom Aktiespararna och Unga aktiesparare. Allt mellan 0 och 5 000 kr kostar deras mycket uppskattade kurser. Ofta blir det billigare om man är medlem.  Gratis internetutbildning är ett framgångsrecept om ni frågar mig. 

Sen har vi de författare, bloggare och allmänna ”kändisar” som skall utbilda oss andra till att bli bättre investerare och här blir det intressant! 

Det finns de som har en egen ”metod” som Arne Talving  (kavastu). Arne har genom att blogga om sina exceptionellt bra investeringar med 27 %!? årlig avkastning under 8-9 år blivit en kändis i bloggvärlden. Intressant hade dock varit att veta hur snittet varit om man tagit med de tuffa åren strax innan med men det är kuriosa. Arne använder sina kunskaper och sprider dem genom att föreläsa om sin ”metod” för saftiga 5 990 kr. Okej killen är verkar medelmåttligt duktig och uppenbarligen tycker folk att det är värt 6 000 kr men för min del verkar det en aning dyrt.

Det senaste påfundet som jag hörde ryktas om är några tjejer som blivit kända via Shareville och aftonbladet. Föreläsare med relativt begränsade dokumenterade framgångar, vad jag kan se, skall ta 7 990 kr för enheldagskurs för nybörjare.  Man blir tydligen daytrader eller swingtrader efter en 6 timmars kurs. Jag har inte gått kursen men i mina öron ringer talesättet ”låter det för dumt för att vara sant så är det antagligen det”! Hoppas att det bara är ett rykte eller att jag har missuppfattat storheten och de gedigna kunskaperna hos dessa föreläsare. Och vilken nybörjare är beredd att investera de pengarna i en grundkurs? Vissa har knappt ens så mycket på sin depå ännu. Tänker föreläsarna att de skall sälja sina aktier för att ha råd kanske? Intressant är också att föreläsaren i fråga verkar det ha bytt samarbetspartners ett antal gånger det senaste. När den ena av dem dessutom ljuger om sin bakgrund ringer verkligen ALLA varningsklockor. "jag har försörjt mig som daytrader i 7 år" för att sedan redovisa att man så sent som 2013 fått en anställning som säljare och som 2015 hade anställning på ett företag som projektledare  och key account manager med uppgifter att sälja mötesrum.

Vi vill verkligen slå ett slag för alla de duktiga bloggare och twittrare som delar med sig av massa kunskap helt gratis. En del av dem kan ni se här till höger på vår blogglista.