Ingen har nog missat diskussionen och drevet som gått mot Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling. Leif betalar mellan 20 och 30 miljoner i skatt i Sverige men han har tydligen ett bolag registrerat på Malta där han tagit in inkomster från andra delar av världen istället för att ta in dem i Sverige. I en intervju säger Leif att han betalar 20-30 miljoner i skatt och "vad fan får jag för det?" Okej, det är ett lite provokativt och plumpt uttalande men jag tycker verkligen att Leif har bidragit mer än han behöver till det svenska samhället. Jag vill likt bloggkollegan Miljonär innan 30 likställa Leifs skatteplanering med den svensk som köper sprit på taxfree för att det är lägre skatt.
Hela historien fick mig i alla fall att tänka på den där historien om svensk fördelningspolitik som jag tror att Moderaterna satte ihop för ett antal år sedan. Så här ser det svenska skattesystemet ut och det är ganska skrämmande men än mer skrämmande blir det när vi jagar personer som Leif från sina arbeten och eventuellt även ut ur landet för att vissa i vänstersverige anser att han bidrar för lite. 20-30 miljoner per år är alltså inte tillräckligt?
Historien då? Jo här kommer den:
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans.
Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och
är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
- Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era
middagar i fortsättningen.
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är
nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men
hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får
sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet
från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det
bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp
varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta
gratis. Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e
120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer
äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
- Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e
personen. Han pekar på den 10:e och säger:
- Men han sparar 70 kr!
- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att
han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
- Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara
får 20?
- De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e
personen.
- Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje
dag.
- Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar
honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen.
Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar
på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 kronor.