Varför har vi bostadsbrist?

250 av Sveriges 290 kommuner har brist på bostäder. 

Det pratas mycket om att det behövs billiga lägenheter och det verkar nästan vara någon form av tävling i att påtala just det där med billiga hyresrätter så fort denna debatt startas. Det folk inte inser är att det är just billiga hyresrätter som satt oss i den situation vi är i idag. Vi har sedan 1942 en hyresreglering som reglerar hur mycket en hyresvärd får ta ut i hyra i Sverige. Vissa företrädare för Hyresgästföreningen (fackföreningen för Sveriges hyresrätter) hävdar att vi inte har någon hyresreglering men de har fel. Den enda skillnaden mot tidigare hyresregleringar är att nu kallas hyresregleringen för bruksvärdessystemet. Men misstro inte. Det är samma sak.

Bruksvärdessystemet innebär kortfattat att tex en kvadratmeter parkett i ett visst skick betingar en viss hyra. Denna hyra ska utgå från en ”bostadsmarknad i balans”. Det faktum att fler vill bo på Söder i Stockholm än vad som vill bo i Laxå får alltså inte spela in. Ja ni som har en hjärna och tänker själva inser ju att det är dömt att bli misslyckas.

Om man dessutom ger en av Socialdemokraternas viktigaste allierade (Hyresgästföreningen) nästintill oinskränkt makt när det kommer till hyresförhandlingarna så får vi billiga hyreslägenheter. Det är ju bra tänker många. Men det är just det det inte är. Det faktum att hyrorna är billiga lockar inte investerare och byggare att bygga fler hyresrätter. Tänk er själv att Socialdemokraterna och facket skulle bestämma vilket pris Volvo fick ta för sina bilar när de säljs. Vem skulle vilja investera i det företaget? Antingen skulle de sätta ett för högt pris för att kunna höja lönerna för deras medlemmar eller så skulle de ta ett lågt pris för att sälja många bilar och hålla fart i fabriken och då skulle företaget gå omkull på sikt. Det skulle framför allt skapa en osäkerhet att investera i det företaget. Istället väljer fastighets- och byggbolagen att bygga bostadsrätter för där vet man att man kan ta marknadsmässigt betalt.  Det finns få, om några, branscher i vårt land där man anser att inte marknaden själva klarar att ta hand om prissättningen. Motiveringen från Hyresgästföreningen och Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet är att man inte ska tjäna pengar på att folk behöver någonstans att bo. Men Ica och Axfood då? De får ju ta betalt för mat och mat återfanns längre ner på Maslows behovstrappa senast jag tittade. Man får alltså ta hur mycket man vill betalt för mat men tar man för mycket betalt kommer ingen att gå till den butiken. Så enkelt fungerar det och det skulle fungera på samma sätt med bostäder. Visst det skulle ta ett tag innan vi kommit rätt. Det har varit en sjuk hyressättning i över 70 år. Klart det tar tid att rätta till det men det är enda vägen att få någon ordning på den här marknaden. Våra grannländer hade en hyresreglering men valde att passa på att ta bort den under krisen på 1990-talet då det faktiskt inte fanns någon bostadsbrist.

Jag har flera gånger försökt förklara hur hyressättningsslagen i Sverige fungerar för vänner från andra länder och de tror ju inte det är sant när jag berättar. De frågar; ”så om du bygger ett hus och vill hyra ut lägenheter i det till folk så får du inte avgöra själv vilken hyra du ska ta?” Och just så är det. Det finns inte många andra marknader som fungerar på det viset. Vi har inte särskilt många marknader som har en sådan obalans som vi har på bostadsmarknaden heller. Kan det finnas ett samband? Det Svenska hyressättningssystemet saknar inte heller kritik från tunga utländska institutioner. Såväl OECD som EU-kommissionen har kritiserat det svenska systemet.

Redan 2013 kom en rapport från Boverket som fastslog att det hyresregleringen som skapat bostadsbristen men istället för att lyssna till rapporten från det verk som jobbar med frågan väljer politikerna att ägna sig åt politisk retorik istället för att ta tag i frågan. Detta medför att det byggs bostadsrätter istället för hyresrätter och det i sin tur gör att skuldsättningen hos svenska bostadsägare blir högre och högre vilket oroar Riksgälden vilket i sin tur får politikerna att stifta massa regler för hur man får låna och amortera mm. En idé har tydligen varit att de med hög lön inte får söka de billiga lägenheterna. Låter det som Nordkorea för fler än mig? Tänk om de bara lyssnat på Boverket och tagit tag i grundproblemet istället.