måndag 10 oktober 2016

Skuldsanering nästa?

Oavsett inkomst verkar det vara många som förväntar sig att de skall kunna ha exakt samma möjligheter att lyxkonsumera och spendera som de som har en högre inkomst eller bättre ekonomi. Det verkar ha blivit någon slags mänsklig rättighet att alla skall ha samma möjligheter. Fenomenet märks tydligt på den stora arbetsplats där aktieflickvännen arbetar. Lönespannet är relativt stort mellan den med högst respektive lägst inkomst på arbetsplatsen. Ändå visar den med lägst inkomst gärna upp den nya märkeshandväskan som inhandlats på den senaste utlandsresan. Oftast är det just de som har den lägsta inkomsten som sitter och pratar samt visar upp sina nya inköp. 

Samma sak gäller det där med lunch, de med sämst lön är de som oftast springer i väg till den närbelägna restaurangen och köper lunch medan de med högre inkomst äter sin medhavda lunchlåda. 

Aktieflickvännen kan inte sluta fundera HUR det finns utrymme att spendera som de gör med lönen de faktiskt har. Eller finns det egentligen utrymme? Rimligtvis lever dessa människor långt över sina tillgångar.

För många är det viktigt att det ser bra ut på ytan, men är det värt att inte kunna sova gott om natten på grund av att man lever över sina tillgångar? Kan det vara så att de köper för lånade pengar? Kontokort är också ett lån. Eller har de lånat upp på huset för att kunna konsumera?

Skuldsanering är ett generöst sätt för samhället att hjälpa de som ”råkat” hamna i ekonomiska problem. Råkat är markerat med citationstecken på grund av att många anser sig ha ”råkat” illa ut när det egentligen handlar om att man planerat dåligt eller gjort andra val än andra. I en skuldsaneringssituation får man leva på existensminimum under en period av fem år. Existensminimum innebär att man som ensam vuxen får sitt boende betalt plus att man får en kostnad av 4.679 kr över för omkostnader varje månad. Resten av lönen dras direkt till Kronofogden som fördelar den till fordringsägarna. Ganska generöst tycker jag. Speciellt om man hamnat i situationen pga lyxkonsumtion.


/Aktieflickvännen


8 kommentarer:

  1. Ja det är ett minst sagt faschinerande beteende endel människor uppvisar när det kommer till att spendera. Har vänner som utan att blinka köper sig spabad för 150 000:- på avbetalning... Hujedamej...

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
  2. Ja, avbetalning hann vi nog inte ens börja fundera på och än mindre skriva om.

    SvaraRadera
  3. Tror du på fullaste allvar att de som hamnat i ett ekonomiskt obestånd har varit lyxkonsumenter? Om du läser de utredningar som finns så är det den absoluta majoriteten personer som råkat ut för olika typer av livskriser såsom skilsmässa, sjukdom och arbetslöshet. Ta den stora finanskrisen i början av 90-talet där personer var tvungna att lämna sina hus med ett rejält underskott och som över 20 år senare fortfarande har kvar skulderna, mycket på grund av skyhöga räntor på 25-30%. Är detta rätt?
    Den beräknade kostnaden för staten är cirka 30 miljarder/år. De enda som tjänar på det är inkassobolagen. Vore det inte bättre för samhällsekonomin att ge dessa en ny chans som konsumenter istället för att enbart ge inkassobolagen stora vinster?
    Om du åker i diket med din bil så förväntar du dig att kunna få hjälp med allt oavsett om du varit oaktsam eller inte. Varför gäller inte de som blivit överskuldsatta? Jag får solidariskt betala via min försäkring dina kostnader för olyckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Självklart finns det folk som råkat illa ut och de får ju hjälp också. Det finns system för det och jag länkar dit i inlägget.

      Dock handlar inlägget om de som köper mer än de har råd med och sådana finns det gott om. Vi lever i ett samhälle där i princip alla som vill kan spara ihop till en bra buffert. Även på existensminimum kan man lägga undan några kronor i månaden.

      Radera
  4. Väldigt mycket av det vi har är lyx. Gör skillnad på behov och lyx: behoven är inte sällan generella,medan lyxen är specifik. Vi behöver mat, men vill äta restaurangmat. Att inte känna igen vad som är behov är DYRT. Att tävla mot varandra är dumt och gör bara de fattiga fattigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Och jag tror det du nämner om att tävla är en stor del i problematiken. Man vill visa på Facebook mm att man är lika duktig/lycklig/coll/framgångsrik som alla andra.

      Radera
  5. Jag arbetar själv inom skolans värld och möter många gånger utsatta föräldrar som med rejält knappa resurser försöker hålla skenet uppe och ge sina barn en hyfsad likvärdighet. Jag möter f.d. medelinkomsttagare som har haft en balanserad ekonomi men råkat ut för någon form av haveri.
    Likheten med dessa är att de försökt att vara som alla andra i samhället. De har inte satt upp de sociala spelreglerna. Det gör den stora massan. Visst finns det personer som likt lyxfällan är oansvariga om sin ekonomi men de är ytterst få i sammanhanget. Helt krasst med dagens trygghetssystem så ska man inte ha fasta utgifter mer än socialbidragsnormen och hyresrätt för att undgå haveri vid en livskris. Allting över det är gambling om man inte har byggt upp en rejäl buffert som går väldigt snabbt att omsätta till rena pengar. Ett fel många framförallt yngre gör är att de känner sig rika när de får löning. Krogarna pratar om "löningshelg". Men egentligen ska man känna sig fattig ända tills dagen före löningshelgen. Har man mycket kvar på kontot då, då är man rik!

    SvaraRadera
  6. Kloka reflektioner. Jag håller absolut med om att man ska ha låga fasta utgifter och en rejäl buffert! Och den där lönehelgshysterin är ofattbar för mig. Det behövs verkligen ett ämne i skolan som heter vardagsekonomi eller personlig ekonomi eller liknande.

    SvaraRadera