Visar inlägg med etikett Skatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skatt. Visa alla inlägg

onsdag 27 juni 2018

ISK är en "kostnad" för staten...



Den fantastiska Ulla Ostkroken Andersson gör det igen; försöker vinna enkla politiska vänsterpoäng genom att uttala sig om att ISK är en kostnad och hon låter antyda att det gott går att beskatta de rika människorna som sparar pengar via ISK mer. Igår twittrade vänsterpartiets Ulla Andersson om att Riksrevisionen räknat ut att ISK innebär en "kostnad" för staten på 42 miljarder.

Vad Ulla inte förstår, eller vill förstå, är först och främst att en utebliven intäkt inte är en kostnad. Dessutom verkar hon på sant VPK-manér inte förstå att ISK och kapitalförsäkring är en schablonbeskattning som är bra för staten i och med att det är en stadig intäkt likt fastighetsskatten. Det är enkelt att beräkna vad den kommer inbringa och det är pengar som kommer in oavsett om börsen går upp eller ner. I de tider vi har nu med extremt låg ränta och bra drag på börsen ser det kanske ut som om ISK är en dålig affär för staten men det Riksrevisionen och Ulla glömmer är att om/när räntan går upp kommer även kostnaden för ISK öka och den kostnad som det talas om i rapporten är en fiktiv kostnad som beräknas utifrån förutsättningen att alla som gjort vinst på sina aktier faktisk säljer dem. Och det är väldigt många som inte säljer sina aktier utan bara sitter på dem.

En annan aspekt som Ulla inte verkar förstå är att i sämre tider är det staten som "tjänar" på att ISK schablonbeskattas. Jag undrar hur Ulla & co kommer uttala sig då? "Staten tjänar på ISK"? Skulle inte tro det....

Nu ska vi inte ta bort det faktum att ISK faktiskt är en generös sparform, för det är det, men vi ska inte heller glömma att det är en generös sparform för att locka folk till att spara i en sparform som ger staten stabila skatteintäkter varje år. Speciellt viktigt är det med stabila skatteintäkter i dåliga tider och det är just det man får via ISK. Det är helt enkelt win-win för medborgarna och för staten. Precis som det ska vara. Men om Ulla får med sig sina partikamrater i VPK, MP och S till att höja skatten på ISK tillräckligt mycket för att folk ska avstå denna sparform kommer hon bidra till att Sverige dras ännu djupare ner i skiten vid nästa lågkonjunktur. 

Men om man nu vill driva en stat likt Östtyskland eller Nordkorea så borde man väl ändå vilja ha in stabila inkomster tänker jag och då är faktiskt ISK en bra lösning även för staten. Det blir svårt att bekosta välfärd om man inte får in några skattepengar. Jag kan helt enkelt inte komma till någon annan slutsats än att stackars Ulla antingen vill förstöra för Sverige medvetet eller att hon har svårt att tänka.









torsdag 23 november 2017

Skönt att utsugaren Leif Östling lämnar sina uppdrag. Hoppas han lämnar landet!



Ingen har nog missat diskussionen och drevet som gått mot Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling. Leif betalar mellan 20 och 30 miljoner i skatt i Sverige men han har tydligen ett bolag registrerat på Malta där han tagit in inkomster från andra delar av världen istället för att ta in dem i Sverige. I en intervju säger Leif att han betalar 20-30 miljoner i skatt och "vad fan får jag för det?" Okej, det är ett lite provokativt och plumpt uttalande men jag tycker verkligen att Leif har bidragit mer än han behöver till det svenska samhället. Jag vill likt bloggkollegan Miljonär innan 30 likställa Leifs skatteplanering med den svensk som köper sprit på taxfree för att det är lägre skatt.

Hela historien fick mig i alla fall att tänka på den där historien om svensk fördelningspolitik som jag tror att Moderaterna satte ihop för ett antal år sedan. Så här ser det svenska skattesystemet ut och det är ganska skrämmande men än mer skrämmande blir det när vi jagar personer som Leif från sina arbeten och eventuellt även ut ur landet för att vissa i vänstersverige anser att han bidrar för lite. 20-30 miljoner per år är alltså inte tillräckligt?

Historien då? Jo här kommer den:


10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:

  • De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
  • Den 5:e betalar 10 kr
  • Den 6:e betalar 30 kr
  • Den 7:e 70 kr
  • Den 8:e 120 kr
  • Den 9:e 180 kr
  • Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr


De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:

- Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis. Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...

- Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:

- Men han sparar 70 kr!

- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

- Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20?
- De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

- Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.

- Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:


Det fattas 520 kronor.




torsdag 7 september 2017

Det är häftigt att betala skatt - eller inte...

Vissa av er som läser bloggen har antagligen hört talas om en politiker vid namn Mona Sahlin. Tyvärr. Mona var påläggskalv inom S under 1990-talet och hon var tom vice statsminister under en period. Det visade sig senare att Mona hade fifflat och gjort privata inköp med statsrådskortet. När allt uppdagades hoppade Mona av politiken och skulle starta eget och jag tror att det var i detta läge som Mona uttryckte de bevingade orden ”det är häftigt att betala skatt”. I maj 2016 hade hon enligt uppgifter obetalda skatter på 200.000 kr.   Det var tydligen inte så häftigt ändå…

Själv tycker jag att det är extremt ohäftigt att betala skatt. Jag tycker inte om det alls. Jag vet att detta kan ses som egoistiskt och att det inte är PK att skriva så men faktum kvarstår. Jag tycker inte om att betala skatt för det är pengar som jag betalar och som någon annan fördelar ut till saker som jag inte har någon direkt påverkan på. Vissa av sakerna vill jag inte ens att någon ska betala till, allra minst jag. Det hade varit mindre plågsamt om jag visste att de folkvalda politikerna som fått i uppdrag hade gjort allt de kan för att använda mina pengar på ett optimalt sätt och varit lika snåla med pengarna som jag själv är med mina pengar.

Jag tror inte att det behövs några särskilda exempel på hur skattepengar slösas bort i Sverige men jag lägger med några ändå. SSU åker gärna taxi för 7.000 kr till ett viktigt möte och går inte på mötet. 

Den del som staten slösar på mig är förhållandevis begränsad. Jag är ingen stor belastning för det allmänna. Inte alls. Visst, jag uppbär barnbidrag för två barn. Barn som också går i skolan. Det är en stor kostnad. Ungefär 83.000 kr per år kostade det att ha ett  barn i skolan 2010. Det innebär att jag mina två barn kostar 164.000 kr per år. Dessutom tillkommer barnbidrag på 26.000 kr per år. Till det kan läggas kostnader för gratis tandvård för dessa två små juveler. Det kostar några tusenlappar. per år Sen kör jag på allmänna vägar men betalar också skatt på både bil och bensin och dessa kostnader tar i stort ut varandra så det lämnar jag utanför beräkningen. När det kommer till sjukvård så har jag privat sjukvård och jag har inte påverkat den offentliga vården på många år. Alltså inte ett besök alls på något sätt på minst 10 år.

Jag har med andra ord enkelt uttryckt belastat samhället med ca 190.000 kr per år. Det är klart att jag ska göra rätt för mig. Jag kan även tycka att jag som har det förhållandevis bra ska bidra med en del till för det finns de som inte har det lika bra som mig. Jag tycker även att det är skönt att ha ett rättssystem med poliser, åklagare, fängelse mm. Även brandkår kan jag tänka mig att betala för. Det är ju rätt skönt att veta att det finns en brandkår som kommer om jag behöver det. En del till ambulans är även det rimligt. Så självklart tycker jag att jag ska bidra med mer än exakt det belopp jag använder. Men hur mycket ner är rimligt egentligen?

För att ge mig själv en inblick i min egen skattesituation gick jag igenom mina inbetalningar under 2016. Jag driver eget företag i en bransch som inte är momsad vilket gör att alla på fakturor jag får måste jag betala momsen till företaget men jag har ingen möjlighet att dra av den samma. Normalt drar företag av momsen men för det krävs det att man är i en bransch där man även drar in moms och då betalar företagets kunder momsen. Det gäller inte bostäder utan där blir det fastighetsbolaget som står som slutbetalare av momsen. Detta är också den absolut största skatteinbetalningen jag medverkar till. Vidare betalar jag via mitt företag fastighetsskatt och en rätt rejäl vinstskatt i bolagen också.

Sen tar jag såklart ut en lön också och på den betalar mitt företag sociala avgifter och jag betalar löneskatt. Sen köper jag en hel del saker för de skattade pengarna och på de sakerna betalar jag moms och andra punktskatter. Total skatt som staten får in direkt och indirekt via mig är:

Moms betalat av företag:        1.176.683 kr
Vinstskatt företag                       447.713 kr
Fastighetsskatt företag               164.840 kr
Soc.avg,löneskatt,moms             420.000 kr
Total skatt                              2.209.109 kr

För att undvika att vissa av era säkringar går i ren aggression över att ni tycker att jag räknat fel vill jag förekomma lite. Ja jag vet att vissa av dessa skatter skulle kommit in även om inte jag fanns. Någon annan skulle kanske ha valt att köpa det hus jag köpt och hyra ut det mm men vissa av dem skulle inte finnas då jag valt att bygga dem men vi kan lämna detta därhän. Dessa skattepengar kommer staten till godo via mitt eller mitt företagskonto och det gör att jag upplever att jag betalar i en eller annan form. Lite skruvat ja men faktum kvarstår att ingen annan än jag ser till så att dessa pengar kommer in till skatteverket i tid varje månad/år och det är mitt huvud som rullar om de inte skulle komma in.

Jag vill inte verka bitter men jag kan inte låta bli att känna att jag bidrar mer lite mer än jag belastar samhället med. Man talade förr om de närande och de tärande i samhället. Jag känner inte att jag hör till de tärande i alla fall och även om det känns skönt att göra rätt för sig tycker jag inte att något av detta känns särskilt ”häftigt”…