Vem är den bästa investeraren?

Slår index med 57,8 % om året, del 2

För flera år sedan läste jag en bok skriven av Göran Hägg som hette Praktisk retorik.  Det är en mycket bra bok och om Gunnar vore i livet skulle jag antagligen ha kontaktat honom i något tillfälle för att berömma honom för boken. Tyvärr dog Göran endast 68 år gammal. Anyhow, Göran skriver i en passage i boken om hur man ska förhålla sig till kändisskap när man föreläser. Är man känd behöver man inte påpeka det på scen för är man känd vet folk det redan och är man det inte blir det bara pinsamt.

Detta är något jag tagit till mig och försöker ta med mig i allt i livet. En person som måste påpeka att han är rolig hela tiden är sannolikt inte rolig på riktigt och så vidare. 

I förrgår publicerade vi ett inlägg här på bloggen där jag ganska grovt och schematiskt (sannolikt går det att räkna på helt andra sätt och få andra siffror men det är inte det viktiga i detta inlägg) hade räknat ut avkastningen på en aktieportfölj jag har i mitt företag. Det inlägget handlade om att slå index med 57 % Portföljen innehåller 9 st fina innehav. Det är en portfölj som stått orörd i flera år och inget jag jobbar med. Jag köpte stabila aktier och har låtit dem jobba. Utvecklingen har varit jättebra insåg jag när jag för någon vecka sedan tittade till den. 

Jag skrev då ett inlägg med braskande siffror om portföljen vars främsta syfte var att provocera lite och visa att det ibland kan ligga andra saker bakom en bra utveckling än portföljinnehavarens fantastiska förmågor. Det är dessutom ganska trevligt med personer som inte förhäver sig och ständigt påtalar ur bra de är. Ibland är det lätt att man i sin roll som investerare och bloggare tror att man är bäst i världen den dag portföljen går bra. Om man dessutom får beröm, vilket är naturligt för en duktig investerare som också bloggar, är det lätt att drabbas av övermod och tro att man är ytterligare bättre.

Vart vill jag komma med detta nu undrar kanske ni som läsare? Jo det är enkelt. Jag vill att alla ni som läser om investerare på olika bloggar har ett visst mått av kritiskt tänkande. Om personen själv beskriver sig som en trader av världsklass så kan det mycket väl vara så att han eller hon är just det,  men det kan också vara så att man hemskt gärna vill framstå som en superinvesterare. Jag tänker att om man är en grym investerare och gudabenådad trader så har man antagligen pengar så man klarar sig utan att få bloggläsarnas bekräftelse eller deras pengar tänker jag. Det behöver inte vara så men det kan vara det. Själv läser vi väldigt få eller inga av de bloggar som inte redovisar innehav och bilder på den påstådda framgången.

Både jag och aktieflickvännen är så klart själva övertygade om att vi är ganska bra på att investera men självklart gör vi inte bara bra affärer. Den som påstår sig bara göra bra affärer ljuger. Så enkelt är det. Vi har tidigare skrivit om några riktigt bra och roliga affärer här på bloggen men vi har också delgett de missar vi gjort. Extra kul är faktiskt dessa båda inläggen om Seamless distribution. Det ena när Seamless distribution var portföljens sorgebarn och min sämsta affär och det andra när Seamless distribution var portföljens raket. Det ena inlägget är skrivet den 27 januari och det andra den 10 februari. Det svänger fort i förhoppningsbolagsbranschen. Sen har vi ju även Africa oil, Bambuser och HM som båda tynger portföljerna för tillfället. Så nej, vi gör inte anspråk på att vara den bästa tradern och vi gör absolut inte bara bra affärer.

Vidare till min företagsportfölj så kommer den få vila något år till och en stor del i dess fina uppgång handlar om Svolder och Investor. I de båda företagen sitter jag tungt både privat och i företaget och det har visat sig vara ett lyckokast. Och nej, detta betyder inte att jag är världens bästa trader och det betyder inte heller att dessa företag är värda att investeras i på dessa nivåer. Det kan vara så men det vet vi inte. Ingen vet.

Läs mer om:

Årets sämsta affär 2016

Min bästa investering

Africa oil

Svolder

Bambuser